• sexualitet
    Feminism,  Tankar

    Sexualitet – Kvinnor är horor, män är kungar

    Som tidigare nämnt försöker jag hålla mig borta från politiken. Inte för att jag inte har några åsikter, utan för att politik är ett ämne som har en tendens att uppröra en hel del människor. Därför försöker jag vara tyst.

    Ibland är det dock väldigt svårt, det skall erkännas, och denna gång är det en utav SDs programpunkter som upprör, nämligen;

    ”fri abort fram till den 12:e graviditetsveckan. För abort efter den 12:e veckan till följd av medicinska eller andra tungt vägande skäl ska det krävas tillstånd av Socialstyrelsen.”

    SD vill alltså sänka möjligheten för en kvinna att genomföra en abort från vecka 18 till vecka 12. Det är hela 6 veckor.

    Ni vet vem det drabbar va?

    Just det, kvinnorna.

    Jag gillar män. Jag anser att världen hade varit oerhört tråkig och ganska så meningslös om män inte fanns. MEN, jag är däremot inte helt dum i huvudet. Vi lever i ett patriarkalt samhälle och om du inte är helt verklighetsfrånvänd vet du också det. Att sänka aborträtten är bara ännu ett sätt, enligt min åsikt, att begränsa kvinnan och i detta fall hennes sexualitet.

    Vad hände med systerskapet?

    Att jag överhuvudtaget tar upp ämnet är för att jag häromdagen trillade över ett inlägg på SDs facebooksida som diskuterade just möjligheten att sänka abortgränsen. I kommentarsfältet slogs Sveriges invånare med varandra, men den mest framlyfta åsikten var att abort är mord och att en kvinna som blivit gravid i stort sett får skylla sig själv. Vad som förvånar mig, och vad jag finner oerhört tragiskt, är att det många gånger är kvinnor som sitter med dessa åsikter. Män också självklart, men eftersom detta är ett beslut som inte påverkar dem överhuvudtaget kan jag tycka att de får hålla sina åsikter för sig själv.

    Vad som också är intressant är att de flesta hakar upp sig på att ett foster vid 18 veckor är si och så stort, och att ett barn kan överleva utanför mammans kropp vid 21 veckor. Allt det där kan man verkligen ha en åsikt om, men frågan kvarstår fortfarande; varför sänka gränsen med hela 6 veckor? När det sedan visar sig att majoriteten av alla aborter görs väldigt tidigt, 84 procent innan vecka 9 och 55 procent innan vecka 7 (enligt socialstyrelsen) blir viljan att sänka gränsen ännu märkligare. Om aborter allt oftare utfördes nära 18 veckors gränsen hade jag kanske kunnat förstå tanken, men inte som det ser ut just nu.

    50-talet ringde…

    Vad jag inte kan låta bli att fundera över är SDs baktanke med det hela. Ha i åtanke att denna åsikt är helt min egen och inte grundad i så mycket annat än det faktum att SD är ett parti  med traditionella värderingar.
    Den enda som egentligen blir drabbad av den sänkta abortmöjligheten är kvinnan. Den osäkra kvinnan, kvinnan med oregelbunden mens, den unga kvinnan som inte vågar avslöja sanningen för sina föräldrar, kvinnan som enligt religion och seder inte har något val och så vidare.

    Mannen då säger du nu? Det är ju hans barn också.

    Absolut är det så.

    Men mannen som inte vill ha barn drabbas inte. Mannen som inte är intresserad av att starta en familj kan alltid besluta sig för att låta bli. Mannen kan ha hur många tillfälliga relationer han känner för, utan att behöva oroa sig över konsekvenserna.

    Kvinnan däremot, hon borde tygla sin sexualitet och få utlopp för den där den hör hemma. I sovrummet. Med den äkta mannen. När matlagningen är avklarad.

  • sd
    Tankar

    SD – Pest eller kolera?

    Det är ytterst sällan jag skriver om politik och det finns en anledning till det. Dels är jag alldeles för dåligt insatt för att egentligen kunna dela med mig av mina åsikter, dels känner jag inte någon samhörighet med ett enda parti.

    Valet 2018 närmar sig dock med stormsteg och kanske, kanske, kan det vara dags även för mig att ta bladet från munnen. Om än kanske något motvilligt.

    Idag är Sverige delat i två läger, SD-anhängare samt individer som å det grövsta motsätter sig SDs politik. Är du för SD blir du genast stämplad som rasist, är du emot bryr du dig inte om Sveriges framtid.

    Vad jag finner intressant i debatten är att SDvänner väljer att rösta på partiet enbart på grund utav deras invandringspolitik. Men om vi frångår den punkten, vad finns det då kvar? Vad är det egentligen du som medborgare röstar på?

    För att faktiskt ge SD en rättvis chans kommer följande citat direkt från deras hemsida. Jag har med avsikt hållit mig borta från personliga åsikter, från debattartiklar, från tidningsreportage och kommentarsfält. Punkterna nedan är med andra ord SDs egna åsikter, något de själva står för och lyfter fram.

    • ”Vi inte anser det vara förenligt med barnen bästa att låta samkönade par och polyamorösa grupper adoptera och inseminera”

     

    • ”kärnfamiljen är den samlevnadsform som har bäst grundförutsättningar att ge barnen en stabil och trygg uppväxtmiljö” 

     

    • ”vi motsätter oss statligt sanktionerad adoption för såväl ensamstående, som samkönade par och polyamorösa grupper”

     

    • ”fri abort fram till den 12:e graviditetsveckan.”

    Vem har högst värde?

    Det finns givetvis ett flertal underhållande, och skrämmande, citat att plocka fram men ovanstående visar tydligt på den bild SD har av bland annat sexualitet.
    SD pekar också vid upprepade tillfällen på skillnaden mellan kvinnor och män samtidigt som de noggrant poängterar att könen trots allt har samma värde. Personligen funderar jag på varför åsikten om könens skillnader måste sättas på pränt om det ändå inte spelar någon roll? Om kvinnor och män har samma värde?

    Partiet är också noggranna med att verkligen poängtera att den som tillhör någon av de sexuella minoriteterna har samma skyldigheter och rättigheter som heterosexuella, och att sexuell läggning är en privat sak som partiet inte har med att göra.
    Om så är fallet, hur kommer det sig då att kärnfamiljen, det vill säga en kvinna och en man, anses ha de bästa förutsättningar för att ge barn ett kärleksfullt hem?

    Hur privat är sexualiteten egentligen?

    Om homosexuella är förbjudna från, eller åtminstone får betydligt svårare för, att adoptera och uppfostra barn, trots att den enskilda individens sexuella läggning är en privatsak, hur begränsas då detta? Skall den sexuella läggningen skrivas upp i något form av register, kanske i passet? Kanske skall homosexuella börja bära någon form av märkning på kläderna, så att det blir enklare att skilja den ena från den andra? På så vis riskerar ju inga små barn att hamna i samkönade familjer som älskar varandra, istället kan de placeras i familjer  bestående av en man och en kvinna som kanske hatar varandra men som åtminstone kan stoltsera med att de är en kärnfamilj. Så som det skall vara. Enligt naturen. (Någon mer som ser ironin i det hela?)

    Jag hade aldrig, med gott samvete, kunnat rösta på ett parti som så tydligt gör skillnad på folk och folk. Partiets åsikter må vara förklädda i ett fint språk och noggrant genomtänkta ordval, men faktum kvarstår; kvinnor, sexuella minoriteter samt individer födda utanför norden har ett lägre värde i partiets ögon, oavsett vad de själva säger.

    Att Jimmie Åkesson är vältalig och karismatisk är nog svårt att förneka, och jag har inga problem med att förstå varför en sådan stor del av befolkningen faller för hans ord. Det kan dock vara klokt att ha i åtanke att en ung Åkesson blev medlem i Sverigedemokraterna när partiet fortfarande var ett öppet nazistiskt sådant och det säger väl egentligen en hel del. Eller?

    (P.S. Jag kommer återkomma till det absurda i att sänka abborträtten vid ett senare tillfället. Jag skall bara försöka lugna ner mig först…)

  • systerskap
    Feminism,  Tankar

    Vad är systerskap?

    För inte allt för många dagar sedan la Carolina Gynning upp ett foto på Instagram. Kanske hade hon en baktanke med det, kanske inte, det är hursomhelst inte det detta inlägg kommer handla om. Fotot föreställde henne själv bakifrån, iklädd endast ett par trosor och med armarna i luften. Ett vackert fotografi på en oerhört vacker och framgångsrik kvinna.

    Mitt problem, och anledningen till att jag inte kan hålla min mun stängd, är reaktionerna på inlägget. För vem kommer de ifrån, de hatiska, nedsättande och beklagande kommentarerna? Är det män som anser att hon skall skyla sig, män som anser att hon ser billig ut som visar upp sig, män som anser att hon är alldeles för gammal för att dela den typen av bilder?

    Nej.

    Det är kvinnor.

    Det är alltid kvinnor.

    Kvinnor som är så fantastiskt duktiga på att slänga sig med ordet systerskap och som står upp för sina ”medsystrar” är samma kvinnor som skammar kvinnor som, i likhet med Gynning, lägger upp halvnakna bilder på internet.

    Männens kommentarer lyser med sin frånvaro, det finns några enstaka, både positiva och sexuella, men det är kvinnornas kommentarer som tar plats. Det är kvinnorna som informerar henne om att de nu tänker avfölja henne, kvinnorna som påstår att hon är en dålig förebild, kvinnorna som säger att hennes döttrar kommer skämmas.

    Hur kan det komma sig?

    Tänk om vi kvinnor istället gick ihop, hyllade, älskade och berömde? Tänk om vi kvinnor inte bidrog till att sexualisera den oerhört vackra kvinnokroppen med nedsättande kommentarer och hat?

    Tänk om vi istället stöttade varandra.

    Tänk vad vacker världen hade varit.

Translate »