sexualitet
Feminism,  Tankar

Sexualitet – Kvinnor är horor, män är kungar

Som tidigare nämnt försöker jag hålla mig borta från politiken. Inte för att jag inte har några åsikter, utan för att politik är ett ämne som har en tendens att uppröra en hel del människor. Därför försöker jag vara tyst.

Ibland är det dock väldigt svårt, det skall erkännas, och denna gång är det en utav SDs programpunkter som upprör, nämligen;

”fri abort fram till den 12:e graviditetsveckan. För abort efter den 12:e veckan till följd av medicinska eller andra tungt vägande skäl ska det krävas tillstånd av Socialstyrelsen.”

SD vill alltså sänka möjligheten för en kvinna att genomföra en abort från vecka 18 till vecka 12. Det är hela 6 veckor.

Ni vet vem det drabbar va?

Just det, kvinnorna.

Jag gillar män. Jag anser att världen hade varit oerhört tråkig och ganska så meningslös om män inte fanns. MEN, jag är däremot inte helt dum i huvudet. Vi lever i ett patriarkalt samhälle och om du inte är helt verklighetsfrånvänd vet du också det. Att sänka aborträtten är bara ännu ett sätt, enligt min åsikt, att begränsa kvinnan och i detta fall hennes sexualitet.

Vad hände med systerskapet?

Att jag överhuvudtaget tar upp ämnet är för att jag häromdagen trillade över ett inlägg på SDs facebooksida som diskuterade just möjligheten att sänka abortgränsen. I kommentarsfältet slogs Sveriges invånare med varandra, men den mest framlyfta åsikten var att abort är mord och att en kvinna som blivit gravid i stort sett får skylla sig själv. Vad som förvånar mig, och vad jag finner oerhört tragiskt, är att det många gånger är kvinnor som sitter med dessa åsikter. Män också självklart, men eftersom detta är ett beslut som inte påverkar dem överhuvudtaget kan jag tycka att de får hålla sina åsikter för sig själv.

Vad som också är intressant är att de flesta hakar upp sig på att ett foster vid 18 veckor är si och så stort, och att ett barn kan överleva utanför mammans kropp vid 21 veckor. Allt det där kan man verkligen ha en åsikt om, men frågan kvarstår fortfarande; varför sänka gränsen med hela 6 veckor? När det sedan visar sig att majoriteten av alla aborter görs väldigt tidigt, 84 procent innan vecka 9 och 55 procent innan vecka 7 (enligt socialstyrelsen) blir viljan att sänka gränsen ännu märkligare. Om aborter allt oftare utfördes nära 18 veckors gränsen hade jag kanske kunnat förstå tanken, men inte som det ser ut just nu.

50-talet ringde…

Vad jag inte kan låta bli att fundera över är SDs baktanke med det hela. Ha i åtanke att denna åsikt är helt min egen och inte grundad i så mycket annat än det faktum att SD är ett parti  med traditionella värderingar.
Den enda som egentligen blir drabbad av den sänkta abortmöjligheten är kvinnan. Den osäkra kvinnan, kvinnan med oregelbunden mens, den unga kvinnan som inte vågar avslöja sanningen för sina föräldrar, kvinnan som enligt religion och seder inte har något val och så vidare.

Mannen då säger du nu? Det är ju hans barn också.

Absolut är det så.

Men mannen som inte vill ha barn drabbas inte. Mannen som inte är intresserad av att starta en familj kan alltid besluta sig för att låta bli. Mannen kan ha hur många tillfälliga relationer han känner för, utan att behöva oroa sig över konsekvenserna.

Kvinnan däremot, hon borde tygla sin sexualitet och få utlopp för den där den hör hemma. I sovrummet. Med den äkta mannen. När matlagningen är avklarad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »