Kategori: Tankar

En ny rygg, tack.

Jag hade såna enorma planer inför helgen! Det har jag förvisso alltid, enorma planer alltså, och det brukar väl bli lite sisådär med det hela. Denna gången var det dock inte mitt fel. I går morse small nämligen min rygg och jag insåg ganska snart att jag skulle få spendera det närmsta dygnet i sängen. Underbart för somliga, rena pesten för mig.

Denna gång är det dock bröstryggen som strular, och det är där ni kommer in. Lösningar på det hela? Naprapaten var utesluten eftersom det var helg och en snabb googling informerade mig om att det finns en hel del övningar man kan utföra INNAN ryggen går av på mitten.

Men när det väl händer då?

När jag sitter här utan att kunna andas och tröstar mig själv med ett lass socker, vad gör jag då?

Kränkt, ett modeord

 

Jag är fruktansvärt dålig på att faktiskt sätta mig ner och skriva. Inte för att jag inte har några åsikter, för det har jag. Så det räcker och blir över till och med. Men faktum är, något som de flesta verkar ha missat, att man inte absolut måste dela med sig av sina åsikter bara för att man råkar ha några.

Det absolut mest underhållande och frustrerande jag vet är att läsa kommentarsfält under nyhetsartiklar, påstående och debatter. Det behöver inte ens röra ett vidare viktigt ämne, folk tappar ändå helt greppet om verkligheten när de äntligen får lov att dela sin åsikt med omvärlden. Och jag, jag blir mer och mer mörkrädd för varje åsikt jag läser.

Jag säger inte att det är fel att ha åsikter, det är det absolut inte. Vettiga diskussioner där alla parter lyssnar på varandra är viktiga för utvecklingen. Men på internet är det ingen som lyssnar. På internet gäller det att vara den där högljudda tjejen eller killen som vi alla hatade på högstadiet. På internet är det den som skriker högst som får mest uppmärksamhet och idag är uppmärksamhet lika med makt. Sen spelar det inte så stor roll om du gnäller över en målarbok på den lokala bensinstationen eller det stora klimathotet.

Same same liksom…..

Vad är meningen med livet om du inte har några drömmar?

följ dina drömmar

Jag har inte den blekaste aning om vem jag är, vad jag vill göra eller vart jag är på väg. Och det är helt okej.

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag funderat på vad det innebär att vara vuxen, hur jag borde känna och vad jag borde göra.

Jag vet inte om jag någonsin kommer stå med båda fötterna stadigt på jorden, sluta drömma om vad som skulle kunna hända och faktiskt ta tag i vardagen. Och ärlig talat, om jag hade gjort det, vad hade meningen med livet då varit?

Jag är en drömmare ända ut i fingertopparna. Jag förälskar mig i projekt efter projekt och glömmer bort dem lika snabbt. Jag har storslagna planer och drömmar, planer som troligtvis aldrig någonsin kommer förverkligas, men som ändå finns där, i bakgrunden, och gör mig till den jag är.

Jag är dessutom sjukt dålig på att vara konsekvent, så jag kan inte garantera att det här bloggprojektet verkligen kommer fungera. Men jag kommer i allafall älska det passionerat, även om det bara är för en kort tid. Jag lovar.

 

Feminist javisst.. Eller?

Feminism citat

Jag skulle vilja kalla mig själv feminist, men jag kan inte. Inte med dagens mått mätt.

Jag tror på allas lika värde, oavsett kön, ursprung, kultur. Jag tror på respekt gentemot dina medmänniskor, oavsett dina medmänniskors kön, ursprung eller kultur. Jag tycker det är en självklarhet att du som kvinna skall kunna promenera hem ensam mitt i natten, utan rädsla för främmande män. Jag anser att du som kvinna har rätt till samma lön som din manliga kollega och samma respekt som din manliga chef.

Jag tycker inte att du som kvinna skall ha förtur till ett arbete om det finns en man som är mer kvalificerad. Jag tycker kvotering på grund av kön är det löjligaste som någonsin debatterats. Jag kommer inte hålla dig om ryggen enbart för att du är kvinna och jag kommer inte försvara dina åsikter framför mina manliga vänner om jag själv anser dem vara helt befängda.

Jag förstår inte ordet ”systerskap”, men jag kommer ändå alltid stå bakom de kvinnor som blir utsatta för orättvisor och diskriminering på grund utav sitt kön. Med det sagt så värderar jag ändå mina manliga bekanta lika högt som mina kvinnliga och förstår att vi alla har olika intressen, olika kompetenser, olika erfarenheter och kanske viktigast av allt, olika syn på livet.

Jag anser mig ha rätten att säga ”inte alla män”. Jag anser inte att uttalandet ”inte alla män” på något vis förminskar kampen om kvinnans rätt till sin egen kropp.

Jag skulle vilja kalla mig feminist, men i mitt tycke jobbar dagens feminister hårt för att höja kvinnan och trycka ner mannen. Ärlig talat har jag svårt att förstå varför. Jag anser inte att kvinnan är värd mer än mannen och jag anser definitivt inte att mannen är värd mer än kvinnan.

Jag trodde att feminismen handlade om jämställdhet och lika rättigheter. Jag trodde vi ville utrota könsnormer och grupperingar, inte förstärka dem ytterligare.

Translate »