• 2019 mål nyårslöften
    Tankar

    2019 och nyårslöften

    Jag kan inte påstå att jag har några direkta nyårslöften, det är inte riktigt lönt, jag känner mig själv för bra för att veta att jag aldrig skulle uppfylla dem ändå.

    Jag har dock idéer, drömmar, mål.

    Vargnatt är färdigskriven och ligger i en byrålåda och samlar damm. Kanske borde jag göra något åt den, men efter att ha skrivit på den från och till i över åtta år var det bara skönt att få den avklarad. Jag tycker inte ens att den är speciellt bra längre, men det spelar egentligen ingen roll. Den är min och den är färdig.

    Kanske kommer den komma upp här på sidan en dag, när jag känner mig modig och vet med mig att jag orkar med folks åsikter och kommentarer. För det är det som är baksidan med internet, folks oförmåga att hålla käften.

    Sista augusti började jag på något nytt. Min plan var att skriva 2000 ord om dagen och alltså vara färdig cirka tre månader senare. Det är därför jag inte ger nyårslöften. Jag klarade förvisso mitt ordmål länge, men efter ett tag blev det svårare och svårare, och nu ligger manuset på 50 000 ord i en mapp och samlar damm det också.

    Eller ja, riktigt så är det inte. Det lever fortfarande. I mitt huvud, i mina anteckningsböcker, i min mobil. Det rör ständigt på sig, utökas, kortas ner, förändras. Men orden blir inte skrivna, de lever bara i min fantasi.

    Så planen för 2019 är egentligen ganska enkel; utvecklas, skriv färdigt, var nöjd och gör ditt bästa.

    Mer än så kan jag egentligen inte begära.

    Gott nytt år på er allihop! Jag hoppas ni uppnår precis alla mål ni någonsin satt!

  • Bokmanus
    Manus

    Manus, självdisciplin och självförtroende

    Den som har varit observant har sett att det för ett tag sedan tillkom en ny sida här.

    Barcelona forever

    Det beror på att jag någon gång kommer publicera ett ofärdigt, slarvigt, passionerat, ointressant, dåligt, felstavat, grammatiskt oriktigt, riktigt bra manus där.
    Att jag ännu inte har gjort det beror helt enkelt på att jag är en fegis. Rätt och slätt.

    Jag skriver en hel del, men jag skriver för mig själv och visar det inte för någon. På så vis kan jag fortsätta att leva i mina egna världar utan att någon kan påpeka deras orimlighet. Det är dessutom som så, att om du inte visar dina texter för någon kan ingen informera dig om hur fullständigt värdelösa de är. Det är där självförtroendet kommer in i bilden. Jag skriver dessutom aldrig romantik, något detta av någon anledning är. Jag fick helt enkelt en idé, och ibland är idéer svåra att bortse ifrån.

    För att råda bot på det hela kommer alltså ett gammalt manus, ännu ofärdigt, publiceras bit för bit på den nya sidan. Jag kommer skriva nytt, redigera, ta bort och så vidare, allt inför publik. Hur jag egentligen tänkte att detta skulle kunna fungera har jag ingen aning om, men provar man inte så vet man inte.

    Med det sagt är jag inte intresserad av kritik. Jag är av den lastgamla uppfattningen att om du inte har något snällt att säga så håller du tyst. Det behöver inte vara mycket svårare än så.

Translate »